RING GRATIS: 010 884 88 22
VI FINNS TILLGÄNGLIGA FRÅN
MÅNDAG TILL FREDAG MELLAN 09.00 OCH 17.00.
100% GARANTERADE PLATSER
KOMPONERA ENKELT IHOP HELA DIN FOTBOLLSRESA

Sök efter din fotbollsresa till AC Milan

"Fotbollen var fantastisk. Stämningen var magisk. Barcelona var så vackert!" - Roger Johansson från Norrköping
Läs mer
  • Fotbollsresor AC Milan

Säkert och tryggt

Säkert och tryggt

Klubbinformation

Det första högkvarter etablerades på "Fiaschetteria Toscana"  Via Berchet i Milano, 1899. Från den ärorika stunden då Milano föddes, har klubben skrivit sitt namn i fotbollens rekordböcker, särskilt under de senaste 15 åren, och är en av de mest kända och framgångsrika lagen i världen.
Rossoneris historia är översållad med legendariska namn av män som har gjort viktiga bidrag till klubbens utveckling, vare sig de var presidenter, tränare eller spelare. Den första presidenten var en britt, Alfred Edwards, som hade uppikt över klubbens första titel - bara två år efter dess grundande. Presidenten som har flest segrar är Silvio Berlusconi som har tagit Milan till toppen sedan han tog kontrollen.

""

1986.
En stor grupp behöver en stor tränare och Milan har verkligen haft sin beskärda del av de rikaste talanger runt. Artister som Gipo Viani, Nereo Rocco och Nils Liedholm var de tidiga mästarna och de följdes av Arrigo Sacchi och Fabio Capello som tog taktik och lagets strategi till en ny nivå. Längs vägen, gjorde var och en av dem också att deras lag spelade spektakulär fotboll.

Under Berlusconi sågs AC Milan, först med Sacchi, följd av Capello,  vinna många troféer. Sacchi vann två år i rad Europa cupen med ett team som anses ha varit en av de bästa lagen i historien, vann även Serie A titeln, två Intercontinentala och europeiska Super Cup. Capello följde efter med fyra ligatitlar, en Europa Cup och en europeisk Super Cup. Alberto Zaccheroni höll i den rika traditionen och ledde laget till en ligavinst under hans första år innan Fatih Terim tog över för en kort tid. Sedan Carlo Ancelotti med hans ledarkompetens har Milan kommit tillbaka till toppen i Italien och hela Europa.

1899/1929
Den 16:e december, 1899 bildades Milanos fotboll och Cricket Club officiellt men första gången Milans namn dök upp offentligt var den 18:e december i en tidningsartikel Gazzetta dello Sport. Klubbens president Alfred Ormonde Edwards skrev in laget i det italienska fotbollsförbundet följande januari. Laget spelar en match under deras första säsong mot Torino och trots ett nederlag lyfter Milan sin första Trophy, "Konungens medalj", som  tilldelades av kung Umberto I.
År 1900-1901, vann Milan sin första nationella titel och deras andra Konungens medalj som de även vann det kommande året. Under årens lopp hade Kiplins team omfattande framgångar och Milano blev det mest populära laget i  Lombardien, då de vann den presttigefyllda ”Palla Dappels” tre säsonger i rad (1904/05 till 1905/06 - 1906 till 1907). Den ledande spelaren i laget var Louis Van Hege, en stor målskytt med genomsnitt 1,1 mål per match. Säsongen 1914/15 stoppades mästerskapet innan årets slut till följd av utbrottet av första världskriget och det startade inte igen förrän 1919. Efter flera ändringar i ledningsstrukturen blev Pietro Pirelli utsedd till ny VD. Han höll denna roll i nästan 20 år, under vilken tid även när San Siro-stadion invigdes.

1929/1949
Under en stor del av den här perioden gick det inte så bra för Rossonieri, laget fick inte riktigt till det på plan. Klubben ändrar sitt namn från Milan F.C. till Milan Associazione Sportiva och byter även ut cheferna på toppen. Umberto Trabbattoni blir klubbpresident 1940 och han behåller den positionen till 1954. Laget har fler upp- och nedgångar och placerar sig i mitten av ligan och kommer sällan upp bland de fyra bästa.

Andra världskriget stoppar all fotboll och serien kan starta igen 1946-1947 men alla lag spelar endast mot varandra en gång. Milan lyckades placera sig på fjärde plats bakom, Turin, Juventus och Modena. De följande två säsonger är det som om laget pånyttföds då de placerar sig på andra och tredje plats med Turin som Champion under båda säsonger.

1949/1955
När Gunnar Nordahl anlände till klubben startade en ny era för Rossonieri. Nordahl blev ligans bästa målskytt med 35 mål under serien 1949/50. Två till svenskar kom till klubbenm Nils Liedholm och Gunnar Green. Alla tre, tillsammans med målvakten Buffon, var vad laget behövde!

Milan vann sin fjärde titel säsongen 1950/51 och som kronan på verket vann de även Latin Cup. Succen fortsatte, Nordahl var seriens bäste målskytt de tre fäljande åren; 1952/53, 1953/54 och 1954/55. Under hans sista säsong, ledde han som kapten i laget, sina Rossoneri till en ny titel. 1954 köptes Juan Alberto Schiaffino, ”Pepe” från Penarol och blev en av de ledande spelarna i laget för många år framöver.

1955/1960
Säsongen 1955/56 förlorade Milan under semifinalen mot Real Madrid (som blev mästare) i Champions Cup men de vann Latin Cup för andra gången, 3-1 mot Athletic Bilbao. Deras nya coach Gipo Viani tog tag i laget och Milan vann ligatiteln 1956/57. Den stora överraskningen var strikern Gastone Bean som gjorde 17 mål. Året därpå blev de ännu mer kompetativa då brassen Jose Altafini kom med i laget. Brassen vann över fansen med sin skicklighet och snabbhet. Tillsammans med den gamla kaptenen Liedholm, Cesare Maldini och Pepe Schiaffino (den otrolige mittfältaren), så vann Milan titeln i en mycket spännande match mot Fiorentina. Schiaffino, en av de få spelare som verkligen är värd titeln som äkta mästare, spelade sin sista säsong i Milano utan att vinna någon liga titel men laget, Rossonieri, vann vår-derbyt mot Inter 5-3 och Altafini gjorde fyra mål.

1960/1970
De tidigare åren hade de utländska spelarna dominerat laget (Gre-No-Li, Schiaffino-Altafini) men nu bärjade de italienska spelarna ta över mer och mer, bli otroligt värdefulla och kända över hela världen.

Under OS i Rom visade sig spelare som Trapattoni, Trebbi, Alfieri och Noletti tillsammans med en ung man vid namn Gianni Rivera som spelade sin första match för klubben då han var 17 år. Matchen spelades emot hans tidigare klubb, Alessandria men Milan vann med 5-3. Rossoneri var nu i slutspel men de förlorade de sista två matcherna, mot Bari och Fiorentina.

När Nils Liedholm lämnade kom istället ”Paron” Nereo Rocco som ny tränare och under hans ledning gjorde klubben succe både hemma och utomlands. Den första trofeen var ligatiteln 1961/62 men den mest spännande succeen var deras färsta Europa Cup. Finalen mot Benfica spelades på Wembley Stadium den 22:a maj, 1963 och det var en fascinerande match där Milan kunde lyfta bucklan efter att ha slagit portugiserna med 2-1. Altafini gjorde bägge målen och Eusebio gjorde målet för Benfica. Den ikoniska bilden av kapten Cesare Maldini som lyfter bucklan tillsammans med Nereo Rocco finns fortfarande färskt i minnet hos alla Rossoneri supporters.

Milano kunde inte upprepa bragden under Intercontinenal Cup då de förlorade mot Santos 1-0 på Maracana Stadium. I slutet av säsongen lämnade presidented Andrea Rizzoli klubben efter nio succefyllda år med 4 ligatitlar, en Latin Cup och den prestigefyllda Europa Cupen. Han är inte endast ihågkommen för sina sportsliga titlar men också för att ha byggt träningscentret Milanello vilket skulle bli väldigt viktigt under de kommande åren.

Efter ett antal nedslående säsonger då laget spelade på en låg nivå, kom Milan tillbaka till toppen av ligan under säsongen 1967/68. De vann sin nionde ligatitel och prestigen i klubben växte när de van Europeiska Cupvinnar Cupen – den första i Milans historia. Genom att ha blivit champions betydde det att de skulle tillbaka till Europa Cupen följande säsong och partnerskapet mellan Riviera-Prati visades till sin fördel igen då finalen vanns på Santiago Bernabeu; 4-1 mot Ajax (som inkluderade en ung Johan Cruijff). Milans målvakt. Fabio Cudicini, hade redan fått smeknamnet ”Den svarta spindeln” efter att ha spelat föträffligt mot Manchester United i semi-finalen. Milan blev också krönade World Champions efter en vinst på San Siro med 3-0, följd av en förlust 2-0 på Bombonera Stadium i Buenos Aires mot Estudiantes. Gianni Rivera`s klass och stil gav mittfältaren vinsten av ”The Golden Ball” som bästa europeiska fotbollsspelare 1969. Tributen? ”I en karg värld av fotboll är Rivera den enda som har en känska av poesi”.

1970/1985
Åren med de mörkaste perioderna av Milan’s historia med mycket lite att fira. Den enda ljuspunkten kom när klubben blev hedrade till att bära stjärnan på sina tröjor efter att ha vunnit sin 10:e ligatitel 1979. Laget vann också Italian Cup tre gånger under olika tillfällen samt en Europeisk Cupvinnar Cup.

De italienska mästarna var tränade av Nils Liedholm som gav chansen till en ung spelare som en dag skulle bli kapten och en av de bästa försvarare i världen: Franco Baresi. Den store Franco spelade sin första match för Milan 23/4-1978 och Milan vann matchen mot Verona med 2-1.

Dessa år var turbulenta med tränare som kom och gick samt att mittfältaren Gianni Rivera pensionerade sig från spel men tog jobbet som klubbens vice-president.

De första åtta åren från 1980-talet gick laget nedåt och spelade två säsonger i Serie B. Men, det fanns inte bara dåliga nyheter. Paolo Maldini steg ut på plan i sin debut 20/1/1985 mot Udinese i en match som slutade 1-1. Paolo skulle naturligtvis fortsätta i Baresi’s fotspår, bli kapten och leda laget till vinster både hemma och utomlands.

1985/2011
Efter tidigare succe blev Nils Liedholm återanställd som tränare. Tyvärr uteblev resultaten, både i ligan samt cup. Klubben hade kommit till en återvändsgränd och en omfattande ändring var nödvändig.  Den 24/3-1986 blev Silvio Berlusconi vald till Milans 21:a president.

Den nye presidenten hade beslutat att radikalt förstärka laget och tog beslutet att flytta in i transfermarknaden. Under säsongen 1986/87 blev Roberto Donadoni, Dario Bonetti, Giuseppe Galderisi, Daniele Massaro and Giovanni Galli kontrakterade att spela med engelska stjärnor som Mark Hateley och Ray Wilkins. Det tog nykomligarna lite tid att komma in i stilen men Milan kvalificerade sig till UEFA Cupen tack vare en play-off vinst över Sampdoria, då Massaro lyckades sätta det enda målet i matchen – på övertid.

För säsongen 1978/89 ankom Arrigo Sacchi. Den nya tränaren var en exponent för zon- märkning, total fotboll tillsammans med tryck och hastighet på motståndarna när de hade bollen i besittning. Tillsammans med ankomsten av de holländska stjärnorna Marco van Basten och Ruud Gullit skulle laget in i en ny och spännande epok som skulle förändra spelet, inte bara i Italien, utan i hela världen. Ungdomslagspelare Alessandro Costacurta lyftes fram till första truppen och Milan fick säsongen att vända till deras fördel. Trots vissa negativa böter utanför plan, däribland förlora en match 2-0 mot Rom på grund av en sportslig skiljedom, kämpade  laget tillbaka och gick hårt ut mot  Diego Maradonas Napoli som låg överst  i tabellen. En 3-2 seger på Napolis San Paolo stadion den 18 maj, 1988 gav Milan sin 11: e ligatiteln och den första sedan Berlusconi tagit över.

"Van

Den holländska paret Gullit och Van Basten fick sällskap av landsmannen Frank Rijkaard att bilda en ny trio från samma land, mycket som Gunnar Nordahl, Nils Liedholm och Gunnar Gren - den "Gre-No-Li" - hade gjort tillbaka på 1950-talet. Från den utgångspunkten var det succé efter succé. 1988/89  styrde Milan Europa och lyfter Champions Cup trofeen efter att ha slagit ut Vitocha, Röda Stjärnan Belgrad, Werder Bremen och sedan Real Madrid i semifinal för att nå finalen mot Steaua Bukarest. Över 100.000 åskådare fyllde Barcelonas Camp Nou stadion för att titta på Milan som vann med 4-0. Med Sacchi som ansvarig vann laget en liga titel, två Champions Cup, två Intercontinental Cups, två Europeiska Super Cups och en italienska ligan Super Cup.

Den tidigare mittfältaren Fabio Capello tog äver efter Sacchi i början av säsongen 1992/93 och laget fortsatte att dominera både hemma och utomlands. De vann fyra ligatitlar (tre i rad),  tre italienska ligan Super Cups, en Champions Cup (som de vann i en oförglömlig match mot favoriterna Barcelona)  och en Europeisk Super Cup.

Perioden mellan 1986 och 1996 var utan tvekan den mest produktiva perioden, inte bara i termer av antalet vunna troféer, men i den utmärkta prestanda och spännande spelstil. "De odödliga" och "de oövervinneliga" som de var kända, tog spelet till nya höjder men de sena 90-talet var inte så positiv som början hade varit. Klubben alternerade mellan en följd av tränare (Tabarez, sedan Sacchi och Capello igen) men med ankomsten av Alberto Zaccheroni 1999, vann Milan sin 16:e ligatiteln under samma säsong som klubbens hundraårsjubileum.

Resterande del av Milan’s historia tar oss upp till idag. Carlo Ancelotti tar över från Fatih Terim och samma år vinner laget Champions League 2003 när de slår ut de italienska rivalerna Juventus i finalen. Milan kunde också lyfta bucklan till Italienska Cupen och den Europeiska Super Cupen – alla samma år.

Ligatiteln återvände till klubbens Via Turati högkvarter i slutet av säsongen 2003/04 för vad som var den 17: e gången och laget började nästa säsong med att vinna den italienska ligan Super Cup den 21 augusti. Dock skulle säsongen 2004/05 lämna en bitter smak i munnen, och trots några utmärkta föreställningar, kunde laget inte uppnå samma höjder som under föregående säsong.

Säsongen 2006/2007 var istället utmärkt när det kom till lagarbete,  mod och framgång på plan. Milan fick bara en  liten chans efter bestraffningar delats ut av idrottsdomarna i början av säsongen men spelare och tränare "drog upp ärmarna" för att vända evenemanget på ett fantastiskt sätt. Spelarna kallades tillbaka tidigt från sina semestrar, några av dem hade precis vunnit VM. Truppen samlades vid Milanello, enat och beslutsamt och de kvalificerade sig för gruppspelet i Champions League tack vare segrar över Röda Stjärnan Belgrad i den preliminära omgången. Milan startade också bra i ligan men betalade för sin brist av träning och förberedelser under försäsongen. Men några varmt väder träningar på Malta under vinteruppehållet får laget att återupplivas. Carlo Ancelottis spelare var i utmärkt form att gå in i slutskedet av säsongen koncentrerade på att placera sig som 4:a i ligan och en plats i Champions League. Med fjärde platsen säkrad, finalen i Aten konfirmerad, visade lagets karaktärsstyrka. De som övervann orättvisa, avundsjuka och olycka dem var tvungna att uthärda.

En av de erövrade troféer är Europeiska Supercupen som vanns den 31 augusti 2007 i Montecarlo.  Finalen spelades mot Sevilla, UEFA-cupens titel innehavare: en match som spelades utan entusiasm på grund av den andalusiska spelaren Antonio Puerta plötsliga död. Men ett annat viktigt möte planeras till Rossoneri för säsongen 2007/2008: en svår resa till Japan för att vinna FIFA Club World Cup, den mest prestigefyllda interkontinentala pokalen en klubb kan längta efter. Milan lämnade Italien för Yokohama, redo att möta denna utmaning med en ytterligare motivation: vinna trofén! Gjorde dem det skulle det innebära att de skulle bli den mest framgångsrika klubben i världen med flest internationella troféer erövrade och då slå argentinska Boca Juniors. Efter att ha vunnit semifinalen mot Urawa Red Diamonds började Ancelotti män  koncentrera sig  och bestämma sig för att vinna den slutliga matchen mot Boca. "World derby" var iscensatt: Rossoneri prestanda var praktiskt taget perfekt, avgörande, spektakulärt och slutresultatet 4-2 till dem, krönte Milano som den mest framgångsrika klubben i världen. Staden Milano och Milanos fans firade tillsammans med spelarna, att dettaa prestigefyllda mål uppnåtts tack vare styrkan i en fantastisk grupp som kan erbjuda mycket speciella ögonblick.

Under de senaste säsongerna har Rossoneri, (fyra gånger semifinalister i europeisk konkurrens på fem år)  verkligen bekräftat sig som viktiga aktörer i de nationella och internationella matcher och är beredda på nya framgångar som stöds av entuastiska fans i Italien och utomlands, samt med över hundra års tradition av känslor och framgångar.

Massimiliano Allegri hade säsongen 2010/2011 ett all-star team att lita på tack vare nya värvningar som Ibrahimovich, Robinho, Cassano, Van Bommel och Emanuelsson. Med dessa spelare tog AC Milan klubbens 18:e italienska liga titel samt sitt 6:e italienska Super Cup.

Fler fördelar
Läs fler omdömen
Säker och trygg betalning
Säker och trygg betalning
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Se videon
Se denna video för att få veta mer om vårt koncept. (50 sekunder)
CCBot/2.0 (http://commoncrawl.org/faq/)